KLASSISKT I 1800-TALSHUSET

0
25

När Louise och John såg den nedslitna våningen i 1600-talshuset i Gamla Stan visste de på en gång att de hörde hemma här. Nu har de renoverat den från grunden, i varsamt klassisk stil som passar in i den anrika miljön. 

Text Ulrika Lindgren
Foto Fredric Boukari/Historiska Hem

John var bortrest den där dagen för snart två år sedan när det var visning i en nedsliten gammal våning i Gamla Stan. Louise gick ensam och föll direkt— för läget, för huset och för potentialen i våningen som hade minst sagt renoveringsbehov.
— Vi bodde på Söder i hyresrätt då och letade efter en bostadsrätt. Jag hade sett den här lägenheten på Hemnet ett tag och så var priset plötsligt rejält sänkt. När jag kom hit förstod jag varför. ALLT behövde verkligen göras om från grunden. Köket, badrummet, ytskikten…
Just renoveringsbehovet var egentligen inget större problem, det tyckte varken hon eller John. Båda är intresserade av inredning och renovering och våningen kändes som en visserligen rejält oslipad men ändå en diamant. Det fanns potential att skapa något riktigt fint.


— Vi gick på magkänslan. Och visst blev det ett stort projekt. Vi ritade om hela våningen och gjorde om varenda rum, från grunden. Jag har jobbat som designer tidigare och Johns bror är arkitekt, så vi hade god hjälp. Sedan fick hantverkarna blåsa ut allting, de flyttade på köket, de renoverade badrummet. Och de gjorde om alla ytskikt i gammal stil, så att de passade in i den anrika miljön, berättar Louise.
Det låter som ett tufft jobb, men Louise och John kände det inte så. Det var mest roligt att få göra alla val och tänka ut hur det skulle bli, säger Louise, även om båda var otåliga och längtade efter att få flytta in.
— Att det gick så smidigt handlade nog mycket om hantverkarna. Vi anlitade byggföretaget Gaso för att de hade så gott rykte, och de var verkligen supergrymma. Projektledaren var väldigt lätt att kommunicera med under hela projektet, och allt kändes lugnt och tryggt. Vi har använt Gaso till precis ALLT efter det, även till min mans butikslokal. Det enda problemet med dem är att de är så uppbokade jämt! ler Louise.
Gamla Stan är en väldigt speciell del av Stockholm. Vissa älskar att bo där, andra inte. För Louise och John var det nostalgiskt att flytta dit eftersom de en gång i tiden träffades som grannar i var sin lägenhet i just Gamla Stan, bara några gator från den nya våningen.
— Det finns många mysiga områden i Gamla stan och andra mindre mysiga. Det här området bara älskar vi. Det är så lugnt och vackert! Det är väldigt familjärt på något sätt, många grannar känner varandra och man hejar på folk i affären. Det är inte så anonymt som när vi bodde på Söder, berättar Louise.


1600-talshuset på adress Ankargränd är praktfullt. Här har främst rymts bostäder men också olika verksamheter genom åren, som skinngarveri och mjölkbutik. Idag är huset bostadsrättsförening med våningar i olika storlekar. Louises och Johns lägenhet ligger på tredje våningen och redan i trapphuset njuter vi av historiens vingslag. Trappstegen är breda och stenen nött och sliten efter många hundra års bruk. Fönsternisherna är djupa och stenväggarna tjocka. I lägenheten hänger vi av oss hallen som liksom köket har grått målat trägolv. Snyggt, påpekar vi, och Louise håller med, hon gillar det. Men hon berättar att det från början var en nödlösning.
— Lägenheten hade heltäckningsmattor när vi övertog den och vi ville gärna ta fram trägolven under. Men just i köket och i hallen var golven så slitna och hade många skador, så det slutade med att vi lät måla dem istället. I sovrummet och i vardagsrummet har vi kvar träet, där var golven i bättre skick.


Lägenheten är inredd i klassiska nyanser i vitt och grått, men med en stor portion av Louises och Johns egen prägel. Nya designmöbler blandas med arvegods, fina detaljer som plädar och lampor ger charm och personlighet. När Louise får frågan om hur hon själv vill beskriva deras inredningsstil så skakar hon litet på huvudet.
— Alltså, jag tror inte att vi har någon, direkt. Vi gillar design och vi gillar prylar, så när vi hittar något vi tycker om så köper vi det. Det är inte så genomtänkt utan det blir lite som det blir, helt enkelt. Däremot älskar jag att hålla på med små arrangemang hemma, att ställa tavlor och prylar på olika sätt och skapa ”rum i rummet”. John brukar reta mig lite för det, att jag håller på och arrangerar hela tiden.
Några av möblerna och tavlorna är dock viktigare än andra, berättar hon. Det är de som John ärvt från sina  föräldrar, som inte längre finns i livet. Det är saker som de inte någonsin gör sig av med —  i övrigt är det mesta utbytbart, tycker hon.


— Ett exempel är matbordet i köket, det hade John hemma när han var liten så det är väldigt speciellt för oss båda. Hans mamma kom ursprungligen från trakterna kring New England och hade med sig en rad möbler i shakerstil som vi har fått överta.
Köket är för övrigt lägenhetens hjärta. Det är stort och härligt, och ljuset flödar in från de två höga fönstren. Väggarna är klädda med klassiskt 15×15-kakel och har inga överskåp alls, vilket också ger rummet en större och mer ”möblerad” känsla. Louise tycker mycket om just köket, berättar hon.
— Det blev perfekt att vi flyttade det. Nu har vi plats för många gäster trots att lägenheten ju är ganska liten, bara 67 kvadratmeter. Det är också roligt att vi fick till ett så fint kök med relativt enkla medel. Vi köpte till exempel skåpen billigt från Ikea och valde vanligt standardkakel som vi satte omlott för att skapa en känsla av förr i tiden. Luckorna däremot är specialbeställda och handmålade från Järfälla Kök, för att vi skulle få rätt känsla. Och så har vi lagt lite extra omsorg på detaljerna, som bänkskivorna i carraramarmor och spisen från SMEG.
Badrummet är som en dröm för den som gillar smarta lösningar och ett klokt utnyttjande av utrymmen. Det är långsmalt och relativt svårmöblerat men har ritats med största omsorg för att få till alla funktioner. På golvet ligger ljus carramarmor och väggarna är klädda med vitt kakel, vilket gör rummet ljust och luftigt. En rymlig kommod får plats, liksom en nätt WC-stol från Duravit i design av Philippe Starck. Till och med en tvättmaskin ryms, bara 45 centimeter bred men ändå plats för hela sju kilo tvätt. Pricken över i är duschväggen med järnram, som är designad av Louise och tillverkad av Edlunds smide. Vackert!
Ni har skapat ett riktigt personligt drömhem här. Vad är du själv mest nöjd med i lägenheten?
— Vi är nog båda mest nöjda med att ha fått till ett smart planerat hem i en gammal våning. Ofta är äldre lägenheter så opraktiskt planerade. I övrigt trivs jag väldigt bra i vårt sovrum. Där gjorde vi det mer ombonat än i övriga lägenheten, med väggar målade i den mörkt blåa Hague Blue från Farrow & Ball. Det är mysigt att gå och lägga sig där på kvällen.
I vår får ni två nya familjemedlemmar eftersom du väntar tvillingar! Hur kommer lägenheten att fungera med två små barn?
— Den kommer nog att fungera bra till en början. Men vi har ändå lagt ut lägenheten till salu hos mäklaren Historiska Hem, bara ifall att vi nu råkar hitta en perfekt lägenhet för en småbarnsfamilj. Vi kommer ju att växa ur den här våningen rätt snart, i takt med att barnen växer. Nästa hem blir mer praktiskt. Vi tänker oss en fyrarummare med stora ytor och ett härligt familjebadrum. Gärna en funkislägenhet! Vi har tittat på några vackra våningar i gamla industrilokaler också och de har varit lovande, tycker jag. Hemmet ska ju inte bara vara praktiskt utan också vackert och ha en ”själ”.

NO COMMENTS

LEAVE A REPLY